ljuhlin

du hade fått nog, jag sökte svar men kammade noll.
jag tog vägen mot vår kärlek men då vände du håll.
jag började om men utan den jag älskade mest, jag var
vilsen och så sårad och jag lever där än. jag såg i ögona
dina du speglade mig i din tår och jag förstod att det
aldrig kommer vara vi två. jag reagera i panik, i skrik
att ta mitt liv. jag stod fallen så i tårar att jag drunknade i.
men bergis av hopp räddad av en ängel igen, det var min
vän jag förstod att du fanns kvar där än men aldrig igen
som stöd, kärlek med innebörd en sån ytlig bekantskap
som ger mig hopp och sen dör..

ett år har gått nu förlorad i dig söker mig själv, mina vänner
säger sluta men jag älskar dig än. du var mer än bara vän du
var hela min värld, så stark och så trygg, passionerad vi delade själ.
jag ser nu klart att jag aldrig levde upp till ditt krav, förklarar
med svar på frågor som du aldrig vill ha. vi pratar ibland jag pratar
aldrig om det nå mer. varför gör det här så ont, hatar dessa
känslor du ger. vi lovade trohet att alltid ha varandra intill,
du lovade blint jag lever än för ordet du fick.. om vår kärlek illustrerar
skulle den skapa konstverk med perspiktiv evighet ensamhet i svart färg.
med 1000 ord förklaras en bild av oss två, liggande gråtandes, sårandes
med en spricka och hål, men även skrattande kära i ett förevigt stort hav
som vi skapat av de sorger som vi klarade av.

har alltid satt höga krav på hur jag behandlat dig och
aldrig levt upp till vad du krävde av mig. jag kämpade med
för egen del, problem som jag levde med som skadar mer
än ärlighet som lovades och blev till svek. utan dig så slits hela
min själ sönder i tu och varje andetag blir tyngre för varje minut tillslut.
jag har din vänskap men såras mer än jag känner mig hel,
det är en hård verklighet och jag vill aldrig mer ses. jag vet jag lovade
förr och ringde upp dig ändå, så höll det på men nu är jag så trött på oss två.
du finns alltid i mitt hjärta som du funnits i år men jag har fällt min sista tår så..
..det är vi eller hejdå!